Toppen av tråkighet
Jag ringde Sebastian.
Sebbe: Hallå, det är Sebastian?
Jag: Hej.
Sebbe: Hej, jag kan inte prata just nu för att jag, eh spelar.
Jag: Okej, Hejdå!
Jag lägger på så fort jag kan, sen ringer det. Jag suckar och säger:
Jag: Hej.
Sebbe: Ring mig sen, för jag kommer bara att glömma det.
Jag: Meeen... Varför?
Sebbe: För att jag kanske vill prata sen?
Jag: Men vill du prata är det bara att ringa.
Sebbe: Men jag kommer bara att glömma det! Jag vill inte prata jämt, som du.
Jag: Jag vill inte alls prata JÄMT.
Sebbe: Ring sen iallafall.
Jag: Men jag vet inte när du vill prata.
Sebbe: Nej, inte jag heller.
Jag: Hur ska jag då veta när jag ska ringa?
Sebbe: Ring bara..
Jag: Okej.
Sebbe: Hejdå.
Jag: Hejdå...
Jag undrar vad han säger om jag inte ringer?
Sebbe: Hallå, det är Sebastian?
Jag: Hej.
Sebbe: Hej, jag kan inte prata just nu för att jag, eh spelar.
Jag: Okej, Hejdå!
Jag lägger på så fort jag kan, sen ringer det. Jag suckar och säger:
Jag: Hej.
Sebbe: Ring mig sen, för jag kommer bara att glömma det.
Jag: Meeen... Varför?
Sebbe: För att jag kanske vill prata sen?
Jag: Men vill du prata är det bara att ringa.
Sebbe: Men jag kommer bara att glömma det! Jag vill inte prata jämt, som du.
Jag: Jag vill inte alls prata JÄMT.
Sebbe: Ring sen iallafall.
Jag: Men jag vet inte när du vill prata.
Sebbe: Nej, inte jag heller.
Jag: Hur ska jag då veta när jag ska ringa?
Sebbe: Ring bara..
Jag: Okej.
Sebbe: Hejdå.
Jag: Hejdå...
Jag undrar vad han säger om jag inte ringer?
Kommentarer
Trackback